Åsa Norman

Öxabäck IF - utan er ingen morgondag, 2016

Collaboration project together with craft artist and artistic researcher Frida Hållander. Exhibited as a mixed media installation at Borås konstmuseum May through August 2016.

About soccer team Öxabäck IF and their meaning for Swedish female soccer, as well on banners and banner making, where a text from craft-artist and suffragette Mary Lowndes (1856-1929) "On Banners and Banner -Making", 1909 and a embroidered banner from The banner International Woman Suffrage Alliance 1911 is actualized.

Graphic design and publication made by Sara Kaaman.

-------------------------------------------------------------

12 maj 2016

BREV TILL ÖXABÄCK IF
Från Frida Hållander & Åsa Norman

Sommaren 2014 hör vi radioprogrammet om er Öxabäck IF. I radioprogrammet talas det om ett ojämställt fotbollssverige. Vi hör i programmet om hur ni startade ett damfotbollslag tillsammans på 1960-talet i Sjuhäradsbygden. Det beskrivs också att laget träffades och organiserades inom textilindustrin där ni arbetade tillsammans och tränade ihop.

Vi börjar diskutera radioprogrammet, fotbollsverige och laget Öxabäck IF. Öxabäck ligger inte långt ifrån Fridas hemort Dalstorp i Sjuhäradsbygden där hon spelade fotboll som liten. Frida minns hur det i början av 1990-talet möjliggjordes att hon under en tid kunde spela fotboll vid Dalstorp IF. Hur hon tyckte det vara roligt att med utmanade steg äntra gräsmattans grönhet, att snöra fotbollsskorna och kan med lätthet förnimma lukten av fotbollsomklädningsrummets liniment; alla dessa materialiteter slutade dock när hon blev några år äldre då hon fick sluta när föreningen enbart erbjöd pojklag. Åsa, uppvuxen i Nacka utanför Stockholm, fostrades in i ett kollektiv genom handbollen och Skuru IK. Hon vet idag att handbollen betydde något för henne, hur hon kände sig viktig i ett lag, hennes position på planen var vänsternia. Åsa kommer ihåg hur deras tränare sa åt laget att gå ut på planen och tugga taggtråd, att kämpa, att inte ge upp trots att de låg efter. Att allt kan hända.

Vi placerar in oss i eran våg Öxabäck IF, genom er rörelse färdas vi in i våra tider och våra rum. Erat och andras arbete, alla de olika motståndshandlingar och aktivistiska rörelser som ni är en del av, som sträcker sig från ert 1960-tal och tillbaka i tiden har satt spår i våra kroppar idag. Era många handlingar har medfört en stor förändring kring hur kroppar med kvinnliga beteckningar kan röra sig i rum.

Vi hälsar på Öxabäck IF museum en dag i januari 2015, det är kallt och slaskigt. Vi kör i Fridas gröna bil från Borås till Öxabäck. Innan vi går in på museet så tittar vi på Hagavallen, den är täckt av snö och vi tycker den ligger vackert med skogen som omgärdar den. På museet frågar vi efter era tröjor, vi vill se era sydda shorts för att kunna förstå. Men ni berättar att ni inte trodde att hela Sveriges damer skulle spela fotboll och ni anade inte att de där shortsen skulle kunna vara intressanta att spara för eftervärlden. Det berättar för oss om hur ni inte tänkte att ni gjorde historia där och då.

Vi är så glada att ni vill ta emot oss och att ni visar oss er sammanställning av historien i den gamla fabrikslokalen Gefa i Öxabäck, där allting startade på 1960-talet. Museet och arkivet är en guldgruva, i olika former ser vi hur ert arbete har förts. Vi läser protokoll, artiklar, årsböcker betraktar pokalerna i vitrinskåpen, känner på fransarna på alla vimplar. Åh vi skulle vilja se shortsen ni använde, vi drömmer om hur de var sydda, vilken modell och material? Var det gabardin? Polyestergabardin? Sladdrigt och modernt 1966.

Öxabäck IF, vi vill att ni ska veta att ni gjort det möjligt för oss att spela boll under 1990-talets ungdomsår men också hur vi idag äger möjligheter att röra våra kroppar, motionera, springa. Att ni bildade ett fotbollslag där ni med era kvinnliga förtecken kunde skapa ett utrymme med er lekfullhet.

Vi läser i protokollet från Svenska fotbollsförbundet från 1971 där vi kan läsa om hur det ska utarbetas ett förslag och riktlinjer för landets damfotboll; det beskrivs hur ni var en av de starkaste motorerna i denna förändringsprocess. Men vi kan också få en inblick i er tids föreställningar om kvinnans kropp. Exempelvis under rubriken ”Fysiologiska och medicinska synpunkter” finns en diskussion kring kvinnliga kroppars begräsningar i relation att spela fotboll, där farhågor om att fotbollen skulle ge upphov till cancer omnämns. Idag är de farhågorna bortglömda och vi motionerar på stadens och samhällens gator runt om i landet. Men alltid med en nyckel i handen, om faran skulle vara framme. Alltid beredda. Det tycks finnas skillnad om föreställningar kring kvinnans kropp sen 1971 men ändock likheter som vi kan relatera till.

Vi vill berätta om er för de som inte vet. Ni var rebeller Öxabäck IF. Det finns många sidor till att vara en rebell, en pionjär i ett sammanhang. Vi vill att ni ska veta att det betydde något för oss, ert spelande. Hur ert förhandlande om vad kroppar kan göra i relation till tid och rum har spelat roll.

Vi får också höra att ni sydde era egna fotbollshorts eftersom ni var duktiga på att sy, det berättar för oss om era olika strategier men också om hur era villkor såg ut. Ni i laget fick exempelvis inga pengar till att köpa shortsen, ni fick inget stöd från organisationer. Att ni tog tröjorna på avbetalning.

Vi är båda konsthantverkare och genom denna praktik blir konsthantverk ett sätt att ifrågasätta, kommentera och undersöka men också där konsthantverkliga föremål besitter reflekterande lager av mening. Genom denna plattform närmar vi oss ert arkiv, men också textilindustrin som finns i Sjuhäradsbygden. Att vi placerar oss i er våg, där er rörelse färdas in i våra tider och våra rum. På så sätt finns effekter, eller kanske reseffekter, för att tala om att en rörelse reser i tid men också i rum; tidigare händelser sätter spår i våran vardagar, i våra kroppar. Samtidigt som det finns flera vågor och flera rörelser. En annan våg som ännu böljar är den som har gjort det möjligt för kvinnor att använda sig av sin politiska rösträtt genom suffragettrörelsen (rösträttsrörelsen) i början i 1900-talet.

Genom denna bakgrund vill vi kortfattat redogöra hur vi har tillverkat vårt hyllningsverk till er. Hur bör en banderoll tekniskt genomföras för att kunna bära på de meningar av hyllning vi vill åstadkomma? Vilka produktionslinjer kan vi närma oss för att väva ihop alla de delar som vi vill belysa i relation till ert arbete. Så som fritid, det personliga och det privata, det politiska liksom det textila och industriella. Men framförallt en berättelse om vilja och den om lust.

Vi har tagit hjälp av en brittisk konsthantverkare vid namn Mary Lowndes (1856–1929) som tillverkade en mängd banderoller till suffragettrörelsen under början av sekelskiftet. I Elin Lindéns översättning från 2016 av Lowndes text ”Om banderoller och banderolltillverkning” frågar Lowndes: Kan vi göra banderollen själva? Lowndes besvara frågan med en annan fråga. – Om du vill ha ett par nya vintergardiner till matsalen, kan du då göra dem själv så att de hänger rakt och snyggt och fodret inte rynkar sig? Om du kan det, så tror jag att du klarar att göra en banderoll. Om uppgiften är dig övermäktig, finns det många andra kvinnor som kan ta sig an den, och då behöver du bara tillkalla någon mer erfaren arbetare.

Lowndes svar är oss givet, det är inte enkelt att sy ett par vintergardiner därtill en banderoll som ska hylla er och ert livsverk. Att försöka förstå hur mångbottnat en praktik eller hantverk liksom att organisera en social rörelse är för oss en utmaning.

Till våra banderoller lånar vi, förutom era färger och er logga Öxabäck IF, en form från en banderoll som gjordes till den internationella suffragettrörelsen 1911. Där vi också medvetet placerar in er gärning i en linje av feministiska rörelser.

Vid Öxabäcks angränsade samhälle Kinna, slår de industriella jacquardvävstolarna många tusen slag på en dag. Hur många tusen meter har ni inte sprungit på Hagavallen i Öxabäck? Jacquardväven i det industriella rummet binder samman vårt hyllningsverk till er. Lowndes skriver i sin text om att en banderoll är något som ska bölja i vinden, fladdra i brisen, ge färgstänk för vår njutnings skull, ömsom visa, ömsom dölja en devis en längtar efter att få tyda: en ska inte läsa den, en ska vörda den.
Som vi hyllar er!

--------------------------------------

  

Front cover of publication, graphic design by Sara Kaaman, 2016.

  

Still image from super 8 video shown in the exhibition as video projection, filmed by Thor Johnson 1966-1973.

  

Still image from super 8 video shown in the exhibition as video projection, filmed by Thor Johnson 1966-1973.

  

Still image from super 8 video shown in the exhibition as video projection, filmed by Thor Johnson 1966-1973.

  

Installation view, Borås konstmuseum 2016, textile banner, jacquard weaved. H:200cm W:170cm. In the background, Super 8 video projection, 12 min loop. Photo: Frida Hållande

  

Installation view, Borås konstmuseum 2016, textile banners, jacquard weaved. H:200cm W:170cm. Photo: Frida Hållander

  

Installation view, Borås konstmuseum 2016. Photo: Frida Hållander

  

Front cover of the journal of protocols made by Öxabäck IF 1966-1977. The original book is to be found in the museum about Öxabäck IF situated in Öxabäck, Sweden. The museum is run by former Öxabäck forward and original team member Kerstin Johnson. The journal is photo scanned by Åsa Norman and Frida Hållander 2016.

  

Note from the journal of protocols made by Öxabäck IF 1966-1977. The original book is to be found in the museum about Öxabäck IF situated in Öxabäck, Sweden. The museum is run by former Öxabäck forward and original team member Kerstin Johnson. The journal is photo scanned by Åsa Norman and Frida Hållander 2016.

  

Textile pennant from 1970s, the pennant was used as a give away for the team Öxabäck IF would meet.
The original pennant is to be found in the museum about Öxabäck IF situated in Öxabäck, Sweden. The museum is run by former Öxabäck forward and original team member Kerstin Johnson. The pennant is photo scanned by Åsa Norman and Frida Hållander 2016.

  

Members from the congress International Woman Suffrage Alliance 1911 in Stockholm. The women are standing with the banner with the embroidered text ”International Woman Suffrage Alliance”. The banner was made by the organization Handarbetets vänner, based at Djurgården in Stockholm. Today it is own by International Alliance of Women (IAW). On the backside of the banner it says: ”Så i molnhöjd dag som klar, framåt bjuder vårt standard, framåt genom moln och dimma, mot den nya dagen strimma”. Photo: unknown. The original photograph is to be found in Stockholms stadsmuseums archive.